Anna Parkhouse arbetar med att skydda hotade akademiker

05 sep 2016 18:33

- Den akademiska friheten är en av de första samhällsfunktioner som angrips när ett lands demokrati sätts ur spel.

Möjlighet till fritt meningsutbyte är något som inskränks mer och mer för varje dag i takt med de ökande oroligheterna ibland annat Mellanöstern, Nordafrika, Turkiet och Ukraina. Därför är det mer angeläget än någonsin att göra vad som är möjligt kan för att skydda den fria forskningen och det öppna kunskapsutbytet, säger Anna Parkhouse, lektor i statsvetenskap och Högskolan Dalarnas representant för Scholars At Risk (SAR).

SAR (Scholars at Risk) är ett globalt nätverk av akademiska institutioner vars huvudsyfte är att skydda hotade akademiker runt om i världen och erbjuda en fristad för dem att fortsätta sin forskning på andra universitet. Anna Parkhouse har sedan mars i år representerat Högskolan Dalarna i nätverket där nu hela 13 universitet i Sverige ingår. 

- År 2013 bombades universitetet i Aleppo till spillror. Det är ett ytterlighetsexempel på hur en regim vill tysta det fria meningsutbytet. Men för varje dag ser vi hur regimer och sektliknande organisationer gör allt för att strypa den demokratiska rättigheten att bedriva fri forskning i större eller mindre skala, säger Anna Parkhouse.

Och det är inte bara i de krisdrabbade länderna som denna frihet inskränks. Anna Parkhouse ser med oro hur den akademiska arenan blir utsatt för påtryckningar även i den demokratiska världen. 

- Vi i västvärlden får inte slå oss för bröstet och tro att vi alltid är föredömen. Även i vår del av världen ser vi hur akademiker blir hotade och känner sig tvingade att undvika vissa ämnen av rädsla för att vara kontroversiella och väcka ont blod, säger Anna Parkhouse. 

I USA blir det till exempel vanligare att utfärda så kallade ”trigger warnings” när kontroversiella ämnen diskuteras för att inte kränka vissa grupper. Anna Parkhouse ser allvarligt på en sådan utveckling. Marknadskrafternas inflytande över forskningen är ytterligare ett problem som riskerar att förvränga den forskning som är tänkt att vara oberoende av yttre intressen. 

Nätverket SAR bildades i USA år 2000 och Göteborg Universitet, som för närvarande koordinerar den nationella SAR-sektionen, var först ut i Sverige. Högskolan Dalarna gick med 2013 i det globala nätverket och var ett av de första lärosätena att gå med i den nationella SAR-sektionen.

- Rent praktiskt hjälper SAR till med att välkomna hotade akademiker till våra universitet så att de kan fortsätta bedriva sin viktiga forskning. Göteborgs Universitet har tagit emot två hotade akademiker nyligen och september tar de emot ytterligare två.

Dessa akademiker erbjuds forskningstjänster och integreras i det aktuella universitets ämnesgrupper. Säkerhetsaspekten är mycket viktig. Forskarna får i förekommande fall skyddad identitet och för vissa kan det vara livsfarligt om mejl går ut till allmänheten eller att föreläsningar läggs ut online.

SAR bedriver också kunskapsspridning om vad akademisk frihet är och varför det är viktigt med kunskapsförmedling och forskning som är frikopplat från politik, religion, marknadskrafter eller övrig yttre påverkan.

- Allmänheten måste få större kunskap om vad akademisk frihet faktiskt är. Risken för självcencur blir allt vanligare vid lärosäten när professorer eller lärare känner att de blir utsatta för drev på sociala medier om ämnen de tar upp för diskussion riskerar att kränka grupper. Det är också allvarligt om forskare undviker att redovisa forskningsresultat om det råkar strida mot någon viktig finansiärs förväntningar.  Vi får aldrig stanna upp och ta vår egen akademiska frihet för given, säger Anna Parkhouse.

Även små insatser kan bidra till förändring, anser Anna Parkhouse. Det inser man när en enda liten tweet kan få oanade effekter på den globala politiken. 

- Vi ser hur situationen i Turkiet förändras och förvärras för varje dag. Man kanske tror att ett enda litet brev till president Erdogan inte gör någon skillnad, men alla sätt att påverka är viktiga, säger Anna Parkhouse.

Text: Henrik Sjögren

Publicerad