Forskare från Högskolan Dalarna internationellt uppmärksammad

28 apr 2015 08:55
Gunilla Lindqvists forskning om arbetet kring barn i behov av särskilt stöd i förskola/skola har gett avtryck internationellt. Enligt ledande facktidskrifter är det en av de avhandlingar i Skandinavien som är särskilt intressant att uppmärksamma.

Forskning kring pedagogik inom förskola/skola är omfattande och resulterar i en stor mängd rapporter och avhandlingar. En avhandling som gjort särskilt avtryck är alltså Gunilla Lindqvists forskning om hur olika yrkesgrupper i förskola och skola ser på arbetet kring barn i behov av särskilt stöd.

– Det här är den första större studie som gjorts där all pedagogisk personal i en kommun är delaktig, berättar Gunilla Lindqvist. Jag har gjort enkätundersökningar till bland annat förskolelärare, ämneslärare och assistenter som jobbar med barn i åldrarna 1-16 år men också ställt frågor till rektorer och förskolechefer. Svar från drygt 1 000 personer ligger till grund för resultaten i min forskarrapport. 

– Vi har fortfarande en individuell syn på varför barn är i behov av särskilt stöd, fortsätter Gunilla. De flesta menar att det är barnets individuella brister och hemförhållanden som är avgörande, inte att gruppen eller läraren har svårigheter att hantera situationen. Det som är mest förvånande är att både pedagoger och rektorer svarar lika, trots att rektorerna faktiskt har möjlighet att påverka hur skolan ska arbeta. Majoriteten av all pedagogisk personal tycker också att medicinska diagnoser bör ha stor betydelse för vilket stöd barnet ska få men det finns inte med i styrdokumenten. En stor skillnad som framkom är hur de olika yrkesgrupperna tycker att specialpedagogerna bör arbeta. Till exempel klasslärare och ämneslärare tycker generellt att specialpedagogerna oftast ska arbeta direkt med barnen och inte jobba förebyggande med skolans arbetssätt och organisation. Specialpedagogerna däremot tycker själva att de ska jobba med allt, även ett förebyggande arbete.

Det är inte bara facktidskrifter som visat intresse för Gunilla Lindqvists avhandling. Hon får ofta förfrågningar om att tala vid konferenser eller andra kommunala arrangemang.

– Många är väl bekanta med problematiken kring det här ämnet och det har visat sig var ett problem kopplat till hela skolsystemet, inte bara några enskilda förskolor och skolor.

Gunilla Lindqvist har själv en bakgrund som lärare och specialpedagog och jobbar numera som lärarutbildare på förskole- och lärarprogrammen vid Högskolan Dalarna. Det tror hon själv är en av anledningarna till att hon har fått så stor legitimitet från de ”ute på fältet”, från lärarkåren.

– Jag kan pedagogernas vardag och kan relatera till det när jag pratar med dem. Samtidigt som jag är forskare har jag en verksamhetsnära anknytning i och med mitt uppdrag som lärarutbildare, det är viktigt för mig. Som forskare får jag fortsätta vara nyfiken och kan ställa kritiska frågor, min bakgrund ger mig gedigna kunskaper i ämnet.

– För en tid sedan var jag på en konferens i Stockholm och pratade inför lärare, rektorer och specialpedagoger, berättar Gunilla. Efter mitt anförande stannade jag kvar och lyssnade på resten av programmet, deltog på luncher och diskussioner. Då blev många av mina funderingar bekräftade. Skolvärlden är full av reformarbeten, man ska hela tiden förhålla sig till nya direktiv från regeringen det politiker beslutar. Detta ska tolkas, implementeras och driva verksamheten framåt. Ofta sker förvirring kring begrepp och hur de ska hanteras i en redan pressad vardag. Att vara på plats bland yrkesverksamma på det här sättet ger mig många bra uppslag som jag kan jobba vidare med i min forskning.

Gunilla Lindqvist sticker gärna ut hakan och menar att skolan blivit en arena där politiska agendor får spelrum.

– Skolan har blivit en plats där politiker på olika nivåer kan sätta sina ideologiska idéer i verket. För skolpersonalen kan det ibland bli snabba svängningar som är svåra att klara av. För mig är det viktigt att den pedagogiska forskningen inte fastnar i verksamhetsnivå. I många fall påvisas något som funkar sämre än man trodde, sedan lämnar man fältet och överlåter till bakbundna lärare och rektorer att fixa problemet. Om man stannar där och inte lyfter problemet till fler nivåer blir det sällan någon förändring. Vi kan inte bara diskutera med enskilda lärare och skolenheter, vi måste lyfta den pedagogiska forskningen till kommunens politiska ledning och tjänstemän, och även upp på statlig nivå.

Gunilla hoppas att hennes forskning kan leda till en förändring i skolan så att fler elever får utvecklas till sin fulla potential och mår bra.

– Jag vill att alla barn ska ha möjlighet att lyckas och bli goda, trygga samhällsmedborgare. Så länge det finns en enda elev vi inte klarar av så är vi inte framme än. Personalens attityd och förhållningssätt är oerhört viktig för barnets utveckling. Om man bara ser barnet som till exempel handikappat eller att det inte fungerar i grupp så är det också det som barnet identifierar sig med. Då kan det vara svårare att bryta mönster och identifiera underliggande behov.

Text: Tina Sjöström

Publicerad