Fosterrörelser viktigt instrument vid intrauterin fosterdöd

26 feb 2016 08:23
Inför en storpublik – ca 70 personer i auditoriet och 20 via webbsändning – försvarade Mari-Cristin Malm sin avhandling ”Fetal Movements in late Pregnancy: Categorization, Self-assessment, and Prenatal Attachment in relation to women's experiences”.

Mari-Cristin Malm, Högskolan Dalarna och Uppsala universitet, har genomfört sin doktorsdisputation inom Hälsa & välfärd. Mari-Cristin har jobbat som klinisk barnmorska och träffade i yrket föräldrar vars barn dött under graviditeten. Det gjorde henne intresserad av att veta mer.

– Jag undrade varför man inte kommit längre i forskningen inom det här området. Varje år är det ungefär 450 foster som dör under senare delen av graviditeten och så har det varit de senaste 20 åren. Jag ville veta mer om orsakerna. Nästan alla som drabbas säger att de haft en misstanke om att något är fel, de känner inte igen fostrets rörelser. Jag blev uppmuntrad att hoppa på en forskarutbildning och är glad att jag tog chansen.

Mari-Cristin fortsatte sedan att beskriva sin avhandling som består av fyra olika studier. I en av studierna hade mammor vars barn dött under graviditeten intervjuats. Där framkom att de flesta hade föraningar, ofta grundade på fostrets rörelser, om att något inte stod rätt till. Trots det tog det i de flesta fall över ett dygn innan kvinnan förstod allvaret och kontaktade sjukvården. De övriga studierna handlade om fostrets rörelser, hur de uppfattades och gravida kvinnors syn på självskattningsmetoder som används för att räkna ut fostrets rörelsemönster.

Därefter följde ett samtal mellan opponenten Siw Alehagen, docent vid institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet och Mari-Cristin. Siw Alehagen berättade att hon tyckte avhandlingen var logisk och lätt att läsa.

– Det här är ett ämne som är aktuellt och mitt i prick när det gäller barnmorskans område. Det här är en avhandling jag tror många kommer att läsa med glädje. Du skriver dock att det finns ett kunskapsgap, hur menar du då?

– Det finns många studier i ämnet från 1970-talet och tidigare, svarade Mari-Cristin. Sedan kom en stor studie som sa att det inte finns någon som helst påverkan på dödstalen genom att räkna fosterrörelser, att det inte hade något samband. Den studien var så stor så den ifrågasattes aldrig. Det har senare visat sig att de bevis den hänvisade till inte var några egentliga bevis. Jag kan också konstatera att de flesta studier gjorts av ingenjörer eller läkare. Kvinnornas egna beskrivningar saknades. Jag tycker att kvinnans upplevelse är det som är intressant. 

Siw Alehagen frågade sedan vilken den stora utmaningen varit när det gäller forskning på fosterrörelser.
– Rörelsemönstret är unikt för varje barn, svarade Mari-Cristin. Det gör ämnet svårt att studera. Sen är det ju varje kvinnas enskilda upplevelse som dokumenteras och uppfattningen om just hennes barn. Vi måste också ta hänsyn till fysiska aspekter som kroppsvikt, var moderkakan sitter och fostervattenmängd för att nämna några exempel. Om moderkakan fungerar dåligt så rör sig fostret mindre för att spara syre och minska energiåtgången. Det behöver inte betyda att det är något fel på barnet. Det här visar komplexiteten, fosterlivet är en dynamisk process som gör det svårt att säga vad som är normalt. 

Något som tydligt framkommer i Mari-Cristins avhandling är att de flesta kvinnor i studien beskriver fostrets rörelser i någon av kategorierna inom kraftfulla rörelser. Bara 10 av 393 svarande angav att de endast känt svaga rörelser. Det är alltså en myt att fostret rör sig mindre under senare del av graviditeten på grund av utrymmesbrist. De rör sig hela tiden med kraft och tryck. Om de bryter av och rör sig mindre eller svagare så kan det vara ett tecken på att något är fel. Hur kvinnor själva beskriver fostrets rörelser går att utveckla till ett instrument för barnmorskor när de diskuterar med gravida. 

Efter att ha blivit grillad i närmare två timmar av opponenten gick ordet över till betygsnämnden.

Den bestod av docent Anna Hjelmstedt från institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet, docent Margareta Larsson från institutionen för kvinnor och barns hälsa vid Uppsala universitet och professor Lars Wallin från akademin Utbildning, hälsa och samhälle vid Högskolan Dalarna. En av frågorna från betygsnämnden var varför Mari-Cristin inte enbart fördjupat sig i intrauterin fosterdöd i sin avhandling.

– Fosterrörelser kändes så viktiga för att hitta ingångar till hur vi i framtiden ska kunna förhindra att foster dör under den senare delen av graviditeten, svarade Mari-Cristin. Minskad rörelse betyder ofta att barn föds sjuka eller döda. Därför kändes forskning på fosterrörelser som en självklar del i min avhandling.

Betygsnämnden konstaterade att avhandlingen var både lättläst och läsvärd.  

Text och foto: Tina Sjöström

Publicerad