Från bokhandlare till professor emeritus

14 jun 2016 08:38

En av de verkliga trotjänarna vid Högskolan Dalarna har nått den aktningsvärda åldern att pensionen står för dörren. Lars Petterson, eller Lasse P som de flesta känner honom som, är en av de personer som format Högskolan Dalarna till det betydande lärosäte det är idag. 

– Jag hade inte en tanke på att bli akademiker. Jag ville först bara läsa litteraturvetenskap eftersom litteratur roar mig och varit en stor del i min tidigare karriär, berättar Lasse P. Så fick jag frågan om jag kunde tänka mig att läsa lärarutbildningen, svarade ja och antogs till två terminer på en gång. När jag var klar fick jag ytterligare förfrågan, den här gången om jag inte kunde tänka mig att söka en forskarutbildning. Och på den vägen är det. 

Sedan 1990 har Lasse varit anställd hos Högskolan Dalarna och benämns som ”The founding father”, en person som varit med och format Högskolan till vad den är idag. Från början var han lektor och efter hand har han haft olika positioner, bland annat poster i nämndstyrelser, högskolestyrelsen och uppdraget som dekan. Han är professor i historia och har fortfarande några kurser i det ämnet för blivande lärare. När Lasse blev utnämnd till professor sa dåvarande rektor att det troligen inte finns någon styrelse eller nämnd på Högskolan Dalarna som han inte suttit i. ”Ingen nämnd glömd”, svarade Lasse.

Att Lasse är en man med humor framkommer flera gånger under vårt samtal. Bland annat berättar han om ett speciellt tillfälle, när han var med i en intervju vid bokmässan i Göteborg som skulle sändas i radio.

– Jag hade föreläst vid bokmässan och var en av några som skulle delta i ett samtal som Sveriges Radio skulle sända senare. Vi fick frågan vilken bok vi skulle välja om vi bara fick välja en enda bok. De andra nämnde olika klassiker, någon nämnde den heliga skriften. Allt politiskt korrekt. När det blev min tur sa jag: ”Gerhard Bonniers plånbok, för då kan jag köpa alla världens böcker”. När programmet väl sändes var mitt uttalande bortklippt.

Då, i början av 1990-talet var Högskolan Dalarna riktigt liten. Eller småttig som Lasse själv uttrycker det.

– Vi höll till i det gamla seminariet, det som idag är Söderbaumska skolan, berättar han. Vi var några personer som försökte forma detta till en idéburen organisation som framför allt lett till en framgångsrik satsning inom humaniora. 1992 flyttade vi verksamheten till Lugnet. 

Lasse deltog även i arbetet för att ansöka om att Högskolan Dalarna skulle bli ett universitet.

– Jag satt i högskolestyrelsen när vi lanserade idén och skrev ansökningar som utbildningsdepartementet mer eller mindre förpassade till en låda. Mittuniversitetet fick istället den titeln, troligen av politiska skäl. Vår ansökan var bättre. Men det spelar egentligen ingen större roll, vi har ju examinationsrätt ändå. Det är bara det att det ändå är lite magi i ordet universitet. 

Idag är Högskolan Dalarna en enhet som består av två campus; Campus Falun, och Campus Borlänge. Så var det inte förut.

– På 1990-talet var det två högskolor, berättar Lasse. En lärarhögskola här i Falun för tjejer och en högskola med ingenjörsutbildningar för killar i Borlänge. Och det var verkligen så då, det var till största del tjejer som valde lärarutbildning och killar som valde ingenjörsutbildningar. Dessutom var det två studentkårer så samarbetet och gemenskapen var inte alls som idag.

För Lasse har den betydande språksatsningen varit lite av en milstolpe under hans tid på Högskolan Dalarna.

– Idag har vi faktiskt en av landets största språkutbildningar med kurser i 11 språk. Vi är näst störst när det gäller nätbaserade kurser och är tekniskt avancerade med en bra supportorganisation.

Naturligtvis har Lasse även en rolig anekdot att berätta när det gäller nätbaserad utbildning.

– Vi har haft seminarier där folk har somnat eftersom de deltagit från andra sidan jorden. ”Va, somnar du?” frågade jag en deltagare vid ett tillfälle. ”Ja, klockan är 4 på morgonen här hos mig” svarade han då. Nu har vi lärt oss att lägga seminarierna på tider som passar bättre för fler.

Böcker har som sagt alltid spelat en viktig roll i Lasse Pettersons liv. Innan han hittade till den akademiska världen jobbade han bland annat i den legendariska bokhandeln LundeQ i Uppsala. Han har också varit handelsresande i böcker, importerat utländska böcker för olika bokförlag.

– Jag besökte många bokmässor i Europa men tyckte det började bli slitsamt att resa, jag tröttnade på att bo på hotell. Därför sökte jag mig till högskolevärlden. Och i höst blir jag professor emeritus, något som faktiskt medför vissa privilegier. Bland annat får jag fritt tillträde till högskolans bibliotek.

Text Tina Sjöström och bild Anna Hägglund

 


Publicerad