Hon sätter ord på tyst kroppskunskap

05 maj 2014 13:59
Gunn Nyberg, doktorand i utbildningsvetenskap på Högskolan Dalarna, disputerar på Stockholms Universitet den 9 maj på en avhandling om att medvetandegöra tyst kunskap om kroppsrörelser.

I tre delstudier har hon undersökt vad det är man "kan" när man utför en viss kroppsrörelse. Hennes forskning knyter an till en aktuell debatt om lärandemålen för idrottsämnet i skolan.

– Skolan är bra på att bedöma mätbara idrottsfärdigheter hos eleverna men mindre bra på att förklara för dem hur de blir varse och förstår sina kroppsrörelser bortom den snäva idrottsdefinitionen. Här finns ett glapp mellan teori och praktik inom idrottsämnet eftersom förståelseaspekten av fysisk aktivitet också ingår i lärendemålen, säger hon.

Freestyleåkare och stavhoppare

Doktorsavhandlingen Ways of knowing in ways of moving: A study of the meaning of capability to move består av tre empiriska studier och en forskningsöversikt där författaren undersökt vilka kunskapsformer som ansetts vara viktiga inom idrottsämnet under de senaste decennierna. I två av de empiriska studierna har Gunn Nyberg videodokumenterat rörelser hos en grupp tävlingsidrottare under deras träning, närmare bestämt hos fyra freestyleskidåkare och två stavhoppare. I en tredje undersökning har hon genomfört en så kallad learning study med en grupp gymnasieelever som fått i uppgift att härma en för dem okänd kroppsrörelse. Syftet med alla tre delstudier har varit att försöka begreppsliggöra vilken inneboende kroppskunskap individen gör bruk av när hen rör sig, berättar Gunn Nyberg.

– En drivkraft i forskningsarbetet har varit att förstå vilket kunnande utövaren uttrycker genom sitt sätt att röra sig. För att få grepp om detta har jag uppmuntrat intervjupersonerna att kommentera sina egna rörelser när de tittat på sig själva i det inspelade materialet.

Hittade på hopprörelse

En central komponent i denna förståelseprocess är tillgången till en begreppsapparat och ett språk, säger disputanden. Detta bekräftas av hennes learning study med en gymnasieklass som ställdes inför uppgiften att göra ett slags roterande hopprörelse som forskaren och undervisande lärare hittat på i forskningssyfte. Tanken var att experimentet skulle åskådligöra för eleverna vad de behövde kunna för att genomföra rörelsen.

– Efterhand kunde eleverna identifiera och sätta ord på vad det var de gjorde under rörelsen. De insåg till exempel att de behövde anpassa farthållningen och den efterföljande rotationen till landningen. Det är troligt att den här sortens erfarenhet blir ett aktivt kunskapskapital för eleven om momentet varieras och medvetandegörs i undervisningssituationen, säger Gunn Nyberg.

Tillgång till tyst kunskap

Ett mer medvetet förhållande till kroppskunskapen hade de tävlingsidrottare som ingick i avhandlingens två andra delstudier. Såväl freestyleskidåkarna som stavhopparna använde sig av ett slags kroppslig referensram i sitt idrottande, berättar doktoranden. För freestyleskidåkarna handlade det om att "känna på backen" genom göra ett enkelt provhopp, en så kallad 360:a, något som aktiverade kroppens internaliserade kunskaper om till exempel vind, ljus, underlag och hoppvinkel. En liknande referensram använde stavhopparna under sina landningar.

– Idrottarna lät kroppen känna av förhållandena och litade på de signaler detta gav dem. Tillgången till denna tysta kunskap visade sig vara helt vital för deras idrottande, säger Gunn Nyberg.

Idrottsämnet står inför utmaning

Här finns beröringspunkter med arbetslivsforskningen som länge intresserat sig för det slags icke-propositionella kunskap som ligger i rutinen, till exempel hos läkare som lär sig "lyssna av" en lunga, framhåller disputanden. En skillnad mot idrottspedagogiken är att denna fortfarande håller fast vid en strikt deklarativ och kvantifierbar kunskapssyn, säger hon. Alltjämt är det de mätbara idrottsfärdigheterna som lärs ut och bedöms i skolan. Det praktiska kunnandet bedöms inte alls utan räknas som något man "har" eller "inte har", enligt Gunn Nyberg.

– Här står idrottsämnet i skolan inför en utmaning. Som det nu är lär sig skolelever att idrott är kul och nyttigt men inte hur de ska förstå sina rörelser och tillgodogöra sig kroppskunskapen i sina vardagsliv. Om ungdomar lär sig sätta ord på och utskilja sitt eget sätt att röra sig har de bättre förutsättningar att möta fysiska utmaningar senare i livet.

Disputationen äger rum den 9 maj kl. 10 i Nordenskiöldsalen, Geovetenskapens hus, Stockholms Universitet.

Publicerad
Text:
Henrik Stub
Foto:
Henrik Stub