Professionellt bemötande i hetsiga situationer

22 feb 2016 15:38
I takt med den stora flyktingströmmen har trycket på boenden för ensamkommande flyktingbarn ökat enormt. Tack vare den uppdragsutbildning för boendepersonal som Högskolan nu genomför ges kunskap och verktyg för att bättre rusta personalen i sitt bemötande

Redan hösten 2014 gjordes en inventering över vilka uppdragsutbildningar som aktörer inom den sociala omsorgen hade intresse av. Efter kontakter med kommuner, länsstyrelsen och chefer vid hem för ensamkommande flyktingbarn uppdagades ett behov.

– Det visade sig att många som jobbar på hem för ensamkommande flyktingbarn enbart har gymnasiestudier i bagaget, berättar Jennie Vinter som är ansvarig för den uppdragsutbildning som blev resultatet av inventeringen. Det som många av aktörerna efterfrågade var bättre kunskaper i bemötande i vardagliga situationer, att kunna motivera barnen trots att de inte visste om de skulle få stanna eller inte. Att få bättre verktyg i bemötande och samtidigt få en akademisk utbildning blev det gemensamma önskemålet.

Jennie Vinter är socionom och KBT-terapeut och har själv jobbat på behandlingshem. Hon har tidigare utformat flera uppdragsutbildningar med bemötande i fokus.

– Den här kursen, som fått namnet ”Bemötande och förhållningssätt till ensamkommande flyktingbarn” är på 25 procent och ger 7,5 högskolepoäng. Där ger jag föreläsningar om ett professionellt förhållningssätt i det vardagliga mötet. Utbildningen handlar mycket om anknytningsteorin och var relationer startar. Vilka relationer har dessa barn vuxit upp med, till exempel när det gäller föräldrar, syskon och övrig släkt? Är de trygga eller otrygga? Anknytningen talar ofta om hur bra de handskas med svåra situationer.

Plötslig och ibland oförklarlig ilska tillhör vardagen för personalen på hem för ensamkommande flyktingbarn. Många barn formligen exploderar utan att man riktigt förstår varför eller vad som utlöser ilskan.

– Att många blir så arga har med deras trauma att göra, berättar Jennie. De kan inte hantera sina känslor och då är det vanligt att det kommer ut som ilska. Med trauma i kroppen så sover barnen dåligt och flyktsystemet är igång. För personalen kan det vara svårt att förstå varför de blir arga så lätt. Därför måste de förstå de bakomliggande orsakerna och inte möta denna ilska med ilska tillbaka, utan ha ett reflekterande bemötande.

Kursen går ut på att deltagarna ska lära sig professionellt bemötande, genom att bemöta barnen i vardagen med ett lugnt temperament kan man hjälpa dem att sätta ord på sina känslor och reglera dem. Första kursen med 26 studenter är nu inne i sitt slutskede, de har i dagarna skrivit sin tenta. De jobbar till vardags som handledare eller boendepedagoger. 

– Studenterna har varit mycket nöjda med kursen, säger Jennie. För många av dem har det varit en stor omställning att studera på högskola och tillgodogöra sig den akademiska litteraturen. Under våra träffar har jag varvat föreläsningar med gruppdiskussioner och mycket repetition. För min del har det varit utmanande att hitta en nivå och en pedagogik så att alla kan ta till sig kunskapen eftersom de flesta inte hade någon vana alls från akademiska studier.

Jennies intresse för psykologi väcktes av en tillfällighet. När hon gick på gymnasiet valde hon en ekonomisk inriktning, vilket hon snabbt märkte inte var något för henne. Då hittade hon en psykologikurs och kände sig hemma.

– När jag började plugga på universitetet valde jag psykologi som ämne. Jag kände dock att jag ville möta människor på ett annat sätt så jag läste även sociologi. Det ledde till kursen i socialt arbete och då hittade jag min nisch, jag ville bli terapeut. Jag har varit väldigt målmedveten under min studietid.

Jennie har en gedigen erfarenhet av beteende och behandling. Hon har jobbat med missbrukare, ungdomar med självskadebeteende och har kunskaper inom återfallsprevention. När Högskolan Dalarna för några år sedan sökte någon med kunskaper i just återfallsprevention blev Jennie intresserad.

– Vi var bara fyra personer i Dalarna med den kunskapen så jag sökte och började föreläsa vid enstaka tillfällen. När Högskolan sedan hade en 100-procentig tjänst så blev jag tillfrågad att söka den. Nu har jag varit här i tre år och trivs väldigt bra. Jag kan ibland ha en farhåga att jag ska komma för långt från det praktiska. Som lärare tycker jag det är viktigt att ha förankring i verkligheten och jag försöker var ärlig i det jag kan och inte kan. Samspelet med studenterna, att dela erfarenheter, leder till djupinlärning och det är det som akademiska studier ska resultera i. 

Text: Tina Sjöström

Publicerad