Vad säger förskollärare när de talar om pedagogisk dokumentation?

23 okt 2014 08:00
Vad som kommer till uttryck när förskollärare samtalar om pedagogisk dokumentation är den fråga som studeras i Elisabeth Lindgren Eneflos licentiatuppsats ”Dokumentationens dilemman. Förskollärare samtalar om pedagogisk dokumentation”.

Hennes intresse har varit att ta reda på vad som kommer upp när förskollärare som normalt inte arbetar tillsammans möts och talar om pedagogisk dokumentation i förskolan.

I studien har åtta förskollärare från olika förskolor deltagit i en forskningscirkel där de delgett varandra erfarenheter och tankar kring pedagogisk dokumentation. Totalt har åtta träffar hållits under ett års tid. Förskollärarna turades om att ta med sig dokumentationer som de på ett eller annat sätt ville diskutera. Samtalen har spelats in och sedan analyserats med hjälp av diskurspsykologisk teori och särskilt begreppen tolkningsrepertoarer och ideologiska dilemman. Med dessa begrepp riktades blicken mot samtalsinnehållet, vilka ställningstaganden förskollärarna gjorde och hur de uttryckte sina ställningstaganden.

Det visade sig att samtalen ofta kom in på hur barns lärande kunde förstås och hur förskollärarna tänkte kring sin pedagogroll. När de talade om barns lärande kom samtalen också in på vilka kunskaper som de ansåg barnen skulle få tillgång till i förskolan och varför. Förskollärarna diskuterade också innebörden av pedagogisk dokumentation och utbytte erfarenheter av vad, hur och varför de dokumenterar. I fråga om kunskapsinnehåll i förskolan var förskollärarna helt överens om att det är läroplanens målområden som gäller. Vanligast var att de nämnde områdena matematik, teknik och naturkunskap. Förskollärarna var också överens om att barnen i förskolan skulle få kunskaper som kan underlätta inför skolans kunskapskrav.

När samtalen handlade om lärande och pedagogens roll uttrycktes återkommande två olika ställningstaganden i diskussionerna. Å ena sidan framhölls att barnens intressen skulle följas och att pedagogens roll var att ge ”verktyg” till barnen så att barnen själva skulle kunna söka och nå kunskaper inom de områden som de visade intresse för. Å andra sidan förespråkades att pedagogens roll var att styra barns lärande och intressen mot på förhand bestämda kunskapsområden. Med andra ord betonade förskollärarna omväxlande processer och resultat för lärande.

De olika sätten att se på lärande tycktes också få effekt på vad som kommer i fokus för dokumentationerna. I samtalen framhölls dels att barnens kunskaper skulle dokumenteras och synliggöras, dels att det var vad barnen gjorde och intresserade sig för som skulle dokumenteras. Innebörden av pedagogisk dokumentation beskrevs av förskollärarna med ord som ”synliggöra lärande”, ”reflektera” och ”gå vidare-utmana barns lärande”. Några uttryckte att det inte alltid upplevdes som självklart att omsätta dessa ord i praktiken vilket kunde leda till känslor av både frustration och osäkerhet. Föreställningen om att det finns ett ”rätt sätt” att göra pedagogisk dokumentation vändes i samtalen till ett ställningstagande om att man istället kan göra pedagogisk dokumentation på många olika sätt.   

Licentiatuppsatsen kan ses som en dokumentation av hur några förskollärare samtalar om pedagogisk dokumentation och kan vara ett underlag för fortsatta reflektioner bland förskolechefer och förskolans arbetslag. 

Elisabeth Lindgren Eneflo försvarar sin licentiatuppsats fredagen den 24 oktober 2014 kl. 13.00 i föreläsningssal 1 på Högskolan Dalarnas campus i Falun. 

Publicerad