Vikten av viktens vikt vid utvärdering av elitlängdskidåkares prestationsförmåga

04 jun 2015 09:30
För att få en så bra sluttid som möjligt under en tävling, gäller det att skapa så stor obalans mellan framåtdrivande och bromsande krafter som möjligt.

För att bestämma en individs förmåga att skapa denna ”obalans” behöver man hitta det optimala förhållandet mellan den framåtdrivande och den bromsande kraften. 

En indikator på förmågan att skapa framåtdrivande krafter är maximala syresupptagningsförmågan medan kroppsvikten utgör motsvarande indikator för de bromsande krafterna.

Minst två gånger per år genomgår elitlängdskidåkare fysiologiska tester vid ett idrottslaboratorium för att bland annat bestämma sin maximala syreupptagningsförmåga. Denna förmåga är viktig för prestationsförmågan inom längdskidåkning och utvärderas vanligtvis som antingen ett absolut värde eller som ett ”testvärde”.

Tomas Carlsson har i sin avhandling The importance of body-mass exponent optimization for evaluation of performance capability in cross-country skiingvisat att inget av dessa värden är optimala för att utvärdera manliga elitlängdskidåkares prestationsförmågan i distansskidåkning.

Det absoluta värdet medför att prestationsförmågan för ”stora” längdskidåkare överskattas samtidigt som ”små” längdskidåkares kapacitet underskattas. Vid användandet av testvärdet gör man motsvarande felskattning men med omvänt resultat där stora skidåkare prestationsförmåga underskattas och små skidåkares överskattas. När det istället gäller sprintskidåkning bör man använda det absoluta värdet av den maximala syreupptagningsförmågan för att utvärdera elitaktiva mäns prestationsförmåga.

Tomas Carlsson disputerar fredagen den 5 juni 2015 kl 14.00 vid Högskolan Dalarna, Föreläsningssal 6, Campus Falun.

Publicerad