På Högskolan Dalarna finns sedan ett par år en forskargrupp (DU/Pain), som i flera forskningsprojekt är finansierade av Vetenskapsrådet, Forte och Personskadeförbundet RTP, studerar långvarig smärta och smärtrehabilitering, med syfte att förbättra framtidens smärtvård.
Forskning i samverkan
Just nu pågår flera forskningsprojekt med målen att förbättra rehabilitering för personer med långvarig smärta. Trots att forskning visar att det finns måttligt starkt vetenskapligt stöd för att multimodal smärtrehabilitering (MMR) ger bättre långtidseffekter jämfört med enstaka behandlingsåtgärder (till exempel endast läkemedelsbehandling) vet vi att det finns utrymme att individanpassa MMR för att ytterligare förbättra behandlingseffekten.
– Ambitionen är att vår forskning ska komma sjukvården till nytta, med ny kunskap och kännedom om pågående projekt som de kan ta med sig till sin kliniska vardag och i förlängningen förbättra vården för patienter med smärta, säger Linda Vixner, lektor och docent i medicinsk vetenskap.
Flera vårdenheter i olika regioner i Sverige bidrar till att rekrytera patienter till pågående forskningsprojekt och sprida kunskapen om nya forskningsresultat.
– Det är viktigt att möta de kliniskt verksamma inom sjukvården som varje dag arbetar med patientgruppen. De äger en ovärderlig kunskap om hur smärtrehabilitering fungerar i dag och de är en mycket viktig partner i forskningen, säger Linda Vixner.
Pågående forskningsprojekt
Långvarig smärta i leder och muskler leder till fysisk och psykisk ohälsa. En viktig del av multimodal smärtrehabilitering (MMR) är fysisk aktivitet och träning som har visat sig ha positiva effekter på smärtintensitet, men också på negativa fysiska, mentala och sociala konsekvenser av att leva med långvarig smärta. Det finns olika skäl till att friska personer har svårt att vara regelbundet fysiskt aktiva och det gäller även personer som lever med smärta. Studier har visat att när verktyg som till exempel aktivitetsmätare och möjligheten att själv följa och utvärdera sin fysiska aktivitet, läggs till i behandlingen, har det potential att ytterligare underlätta att patienten håller sig till de den behandling och de råd hen fått.
Påverkar fysisk aktivitet och träning rörelsemönster?
Forskning har visat att en del personer som lever med långvarig smärta förändrar sitt rörelsemönster och muskelaktivering. Men få studier visar hur fysisk aktivitet och träning påverkar rörelsemönstren. För att ta reda på hur rörelsemönster och muskelaktivering förändras hos personer med långvarig smärta behövs det, vid sidan av mätningar på personer som lever med långvarig smärta, även mätningar på friska smärtfria personer.
Doktoranden Veronica Sjöberg undersöker i en studie om ett tillägg till vanlig MMR kan hjälpa patienten och behandlingsteamet att anpassa och följa hur fysisk aktivitet fungerar för den enskilda patienten genom att använda aktivitetsmätare och en webbapplikation. Doktoranden Jens Westergren genomför en studie där vi undersöker vilken effekt pulshöjande träning har på motorisk rörelsekontroll.
