Det muntliga havet utgör sista delen av en trilogi om muntlighetens roll i de isländska sagorna. I den första delen, om Hrafnkels saga, riktades intresset mot en ofta diskuterad kort islänningasaga. I den andra, Sagorna om Norges kungar, presenterades ett scenario för de norska kungasagornas utveckling. I Det muntliga havet är den stora frågan om man genom att studera de bevarade texternas ”medvetna” yta kan avslöja aspekter av deras muntliga ”undermedvetna”. Syftet är att med metoder från modern kognitiv litteraturteori försöka komma åt de diskursvärldar som den eventuella muntliga berättarinteraktionen försiggick i, det vill säga den föreställningsbakgrund som gjorde sagorna värda att berätta. Huvudfokus ligger vid känsloladdningen i skeendenas sociala dynamik och i receptionsdynamiken, och särskilt viktiga blir de ambivalenser, obalanser och spänningar som skulle kunna signalera ’anxieties’ i diskursvärldarna. Havsmetaforen som introducerades i del två betonar det undflyende och dynamiska i traditionsförloppet, och långt borta är naturligtvis den fasta traderingens princip. I en första avdelning – som beskrivning och tillämpning av metoden – detaljanalyseras Fóstbrœðra saga, och i en andra avdelning görs en betraktelse över gruppen islänningasagor som helhet. Uppenbart är att vi inte längre kan ignorera traditionen, och betydelsen av min undersökning ligger i beskeden om hur texterna kan avlockas information om den bakomliggande muntligheten.
Nyckelord
Forskningsprofil
Lärande och socialiseringsprocesser
Ämne
Litteraturvetenskap
Finansiärer
På du.se använder vi kakor (cookies) för att ge dig en bra upplevelse på vår webbplats. Med hjälp av webbanalys kan vi anpassa webbplatsen ytterligare. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.
