Berätta lite om dig själv, vem är du?
– Jag är utbildad grund- och gymnasielärare i ämnena SO, svenska och tyska. Innan jag gick lärarutbildningen bodde jag fyra år i Tyskland och arbetade bland annat som ridlärare. I arbetet med barn och hästar föddes intresset för pedagogik.
När tjänster inom en forskarskola mot licentiatexamen utlystes i början av 2016 sökte jag en av dem. 2020 gick jag över mot doktorsexamen. Jag bor i Falu kommun och har själv gått min lärarutbildning vid Högskolan Dalarna så det kändes fint att få genomföra forskarutbildningen här.
Vad handlar din avhandling om?
– Avhandlingen handlar om hur elevers olikheter konstrueras och förstås, främst genom talet om elever som ”svaga” och ”starka”. Det är ett sätt att tala om elever på som förekommer inom skolan, skolpolitik, i media samt i forskning, såväl i Sverige som internationellt.
I min egen yrkespraktik blev jag nyfiken på det här sättet att tala om elever på, ett tal som jag i min egen praktik också själv deltog i. Med frågor utifrån detta påbörjade jag forskarutbildningen. Under åren som doktorand har jag undersökt hur olikheter förstås och konstrueras genom talet om elever som ”svaga” och ”starka” hos lärare, i skolpolitiska texter och i opinionstexter publicerade i svenska media. Således handlar avhandlingen om att djupare förstå och problematisera uppfattningar om elever som ofta hålls för sanna.
Hur har du genomfört studierna?
– I avhandlingen använder jag mig av fokusgruppsamtal, textstudier av skolpolitiska utredningstexter och opinionstexter publicerade i svensk press, samt intervjuer med visuell elicitering. Det senare innebär att intervjuerna har utgått från bilder som de deltagande lärarna själva ritat.
Vad har du kommit fram till?
– Studien visar att olikheter till viss del förstås som en tredelad hierarkisk skala med ”svag” och ”stark” på vardera sida om en uppfattad ”normalitet” eller ”medelgodhet” i mitten, vilket också bekräftar tidigare studier. ”Svag elev” kan ses som ett slags paraplybegrepp under vilket flera olika problematiker kan förläggas. Att tala om elever som ”svaga” har varit vanligt förekommande i svensk skolpolitik under de senaste hundra åren men de problematiker som förläggs tycks förändras med tiden.
Avhandlingen visar också på vad jag har valt att kalla ett utvidgat bristperspektiv där elever eller elevgrupper skuldbeläggs för andra elever eller elevgruppers bristande resultat. Det kan handla om att elever som beskrivs som ”svaga” uppfattas som alltför resurskrävande eller med bristande disciplin, vilket påverkar elever som beskrivs som ”starka” negativt.
Konsekvenserna av detta i de opinionstexter som undersökts blir ökad argumentation för separation av elever, vilket historiskt går tillbaka till idéer om att elever som beskrivs som ”starka”, ”duktiga”, ”välartade” och liknande inte ska ”smittas” av andra barn. Resultaten visar också att beskrivningar av elever som ”svaga” och ”starka” inte bara tas för givna, utan problematiseras av lärare.
Vad kommer du göra nu efter avklarad disputation?
– Jag kommer att påbörja en anställning som speciallärare inom grundskolan.
Att gå forskarutbildningen har varit en fantastisk upplevelse! Jag är oerhört tacksam för att Högskolan Dalarna gett mig chansen att göra detta.
Läs avhandlingen här: Elever som ”svaga” och ”starka” : En studie av elevers olikheter som sociala representationer
Nyhet: Ny avhandling om hur vi talar om och förstår elever - Högskolan Dalarna