Avhandlingen: Bland epor och hijabs : Kontroversiella frågor på en högstadieskola i bruksorten (diva-portal.org)
Berätta lite om dig själv, vem är du?
Jag är socialantropolog och gymnasielärare i sociologi och spanska. Som antropolog har jag arbetat med biståndsfrågor och med förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism bland annat i El Salvador.
Vad handlar din avhandling om?
Min avhandling är en etnografiskt orienterad studie från en gammal bruksort i Sverige. Fokus i avhandlingen är på niondeklassares erfarenheter och önskemål i förhållande till kontroversiella frågor i skolan. Hur blir en fråga kontroversiell och vilken plats önskar eleverna att dessa ska ha i klassrummet är några av de frågor som undersöks i min avhandling. I resultatet framgår hur eleverna ser på lärarens viktiga roll som auktoritet och möjliggörare av samtal om svåra och känsliga frågor.
Avhandlingen med sitt elevfokus bidrar med kunskap till ett relativt underbeforskat område i relation till kontroversiella frågor. Den riktar sig till alla som är verksamma i skolan, såväl lärare som övrig personal, rektorer, men även beslutsfattare. Allt hänger ju samman. Min förhoppning är att den också ska integreras i lärarutbildningen.
Vad har du kommit fram till?
Att det finns en diskrepans mellan elevernas önskan att samtala om svåra ämnen och lärarnas beredvillighet att ge plats för dessa. Denna ovilja har fler orsaker men några som nämns är rädslan för konflikt mellan olika elevgrupper, rädslan för att kränka någon samt tidspress. Ett tydligt resultat är också att kontroversiella frågor bäst diskuteras i en miljö av ”intellektuell osäkerhet” (intellectual unsafety) det vill säga där en mångfald av åsikter kan samexistera med följden att en individs åsikter kan bli föremål för diskussion. Men för att samtal med intellektuell takhöjd ska kunna genomföras behöver det finnas aktiva lärare/skolpersonal som ser till att regler för social samvaro följs och att alla i gruppen bemöter varandra med respekt så att vars och ens värdighet värnas om.
Vad är det viktigaste resultatet?
Att vuxna som arbetar i skolan – för att erkännas som auktoriteter i elevernas ögon – behöver utveckla något som jag kallar för radikal vuxenhet. Det innebär att de behöver kunna förhålla sig till ett samhällstillstånd präglat av snabb förändringstakt och en mångfald av aktörer med skilda meningssystem som interagerar, med oväntade utgångar som följd. Att vara och verka i denna oförutsägbarhet ställer krav på skolpersonalen att å enda sidan vara lyhörda, öppna, och följsamma i relation till elevernas tankar, funderingar och vuxentillblivelse; å andra sidan att vara tydliga gränssättare och ledare med ansvar för att regler och uppförandekoder följs. Bägge dessa aspekter återkommer i elevernas reflektioner och handlingar som omistliga beståndsdelar i ett erkänt ledarskap.
Vad finns det för framtida användningsområden av kunskapen?
Begreppet radikal vuxenhet beläggs empiriskt i min studie genom såväl intervjuer som deltagande observationer. De lärare och övrig skolpersonal som uppvisar radikal vuxenhet har mycket goda relationer till eleverna som tar sig uttryck i en tillit där eleverna överlämnar ansvaret för undervisningen till läraren med vissheten om att denne kommer att borga för en trygg klassrumsmiljö. Min avhandling visar på vikten av tydliga regler kring former för kommunikation och umgänge för att svåra och känsliga frågor ska kunna dryftas på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt visar resultatet på att en skolkultur där regler tar sig uttryck i tankedisciplinering mot vissa givna politiska ideal har en hämmande effekt på samtalet. Åsiktspluraliteten kräver nämligen att det finns en konsensus kring formerna för samtal men att innehållet omfattas av tankefrihet. Bägge dessa komponenter – koder för samtal och social samvaro som läraren förmår upprätthålla genom disciplin – och simultant en intellektuell frihet där liberaldemokratiska ideal endast är en av flera möjliga ideologier – är nödvändiga för att värna om de enskilda individernas integritet och värdighet.
Varför ville du börja forska?
Jag ville börja forska för att jag upplevde att skolan på flera sätt var i kris. Å ena sidan ålades vi lärare fler och fler uppgifter som inte hade med vårt huvuduppdrag, undervisning, att göra. Att kontrollera så att rökförbudet runt skolans entré upprätthölls var en sådan uppgift liksom att kallas in som provvakt under nationella prov. Jag upplevde också att vi var på väg mot en utveckling där vi uppmanades att anamma vissa teoretiska modeller – detta problematiseras i avhandlingen. Jag är industridoktorand – näringslivet delfinansierar min tjänst – och tjänsten jag sökte innehöll vissa nyckelord – ”empirisk studie” och ”förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism” var två av dessa vilka matchade perfekt med mina tidigare erfarenheter som antropolog i El Salvador. Att forskningsämnet var pedagogiskt arbete gjorde tjänsten närmast specialsydd för mig med min bakgrund som gymnasielärare.
Vad kommer du göra härnäst?
Jag har fått jobb på Forum för levande historia där jag ska vara med och utveckla arbetet med den så kallade Demokratistegen.
Läs även:
Ny avhandling om elevers önskan att diskutera känsliga frågor i skolan - Högskolan Dalarna (du.se)